JOURNALISTER - MEDIA

Ibland när man debattprogram på TV med politiker känns det som programledaren tar ställning till åt ett håll. Detta tycker jag är helt fel. De ska vara neutrala och utgå från alla åsikter.
Anledningen till att jag ta upp detta är att jag läst att Elisabet Höglund har skrivit hon tycker synd om Mona Sahlin. Nu vill E H att Sven- Erik Österberg ska efterträda Mona på Socialdemokraternas kongress i höst. S-E Ö är gruppledare för sossarna i riksdagen. Detta är väl inget fel, hon måste ju också få ha sin politiska uppfattning. Det jag tänker på ar just i TV när man mycket klart och tydligt hör utfrågaren ta parti åt ett håll. I en sådan här situation bör de vara neutrala och inte blanda i sin egen politiska uppfattning.
Jag brukar se Stig Malm på fredagarna i Godmorgon Sverige. T o m han tar ibland inte sitt eget parti i försvar.
Läste om en kvinna vars barn blivit mördat. TV och journalister jagar henne för en intervju. Även om det gått ett år, vill hon inte ställa upp. Ska man inte få sörja i fred? Vad har allmänheten för intresse av en annan människas öde, en människa de inte känner? Jag tänker på Engla fallet, där man t o m direktsände begravningen i TV. Familjen ville det själv, vill man bli kändes, eller? Visst, händelsen med Engla berörde mig också mycket djupt, men jag skulle aldrig visa min sorg i en direktsänd begravning. Sorgen måste först få läka, för en del tar det lång tid, för andra snabbare. Glömmer gör man ju aldrig, det bleknar bort, man tänker inte på det varje sekund.
Det är naturligtvis bra när media gräver fram stora saker, men man måste också ha respekt för människan. Innan man t ex gör en dokumentär om Rödebyfallet, varför inte tillfråga de inblandade först om det är okay eller åtminstone visa upp den innan man sänder den?
De händer ofta att man lämnar ut namn på en brottsling man anhållit som misstänkt och menar att allmänheten är intresserad. Jag är det inte och fler säkert med mig.