SOCIALA FÖRETAG/SOCIALA ARBETSKOOPERATIV
Ett kooperativ bildas av en person, som kanske har svårt att hitta ett jobb på grund av långvarig sjukskrivning eller arbetslöshet. Då kanske hon/han kan arbeta utifrån sitt eget behov eller arbetsförmåga.
I Sociala företag arbetar du utifrån din egen förmåga. Sociala företag ger arbete åt människor som annars skulle stå utanför arbetsmarknaden. Orsaken till att man står utanför kan beror på lång sjukskrivning, psykiska problem, missbruk, men flera. Vad måste finnas med i ett socialt företag, jo bland annat, egenmakt, delaktighet, ta makten över ditt eget liv.
Du måste ha en affärsidé. Kolla första upp marknaden för din idé. Det ska finnas ett kundunderlag. Din idé ska kunna utvecklas. Vilka affärsmöjligheter finns: café, bad& breakfast, hantverk m m.
Ett socialt företag sår utanför offentlig verksamhet.
Bidrag får man genom kommun- och landsting.
Det finns mycket mer du kan läsa på:
www.skoopi.coop
www.vägenut.copp
Jag rekommendera dig verkligen att läsa om detta för att förstå mer om detta viktiga.
fredag 11 december 2009
lördag 5 december 2009
ENSAMSTÅENDE
Jag förstår inte varför all tycker att vi ensamstående ha det så bra, ha vår frihet, ha tid till allt. Behöver inte tänka på någonting o s v.
Jag har också ett liv, ta hand om mitt hem, se till att Nicke (min undulat) mår bra. Jag har föreningsarbete också, som tar tid, men det sa någon till mig i fredags att det var väl ingenting...
Att denna diskussion kom upp var p g a jag sa, att jag var den från Fas3, som arbetade långa dagar (8 timmar). Fick då höra just detta att jag inte behövde hem och sköta om min familj och hade ingen annat för mig (jag skrattar och gråter inombords). Vad vet de om det??? Jag tänkte då i mitt stilla sinne, jaha gör du så också om du får ett jobb? Acceptera arbetsgivaren det att du måste hem kl 14 för att ta hand om din familj? Jag tror inte det!
När jag gick och handlade idag hittade jag ingen liten flaska Heinz Chilisås. Det är alltid så, att man måste köpa stora förpackningar och sedan får man slänga, när det inte håller längre. Det är dyrare att leva ensam. Det går inte att laga mat för en person, det blir för dyrt! Jag laga för flera och fryser in. Som ensamstående har du ensam ansvar för telefon, TV-avgift, bredband, hyra o s v.
Du får inga rabatter! Nyss ringde man från SJ och frågade om jag ville byta kort, som gav mer poäng, mer rabatter och jag tyckte det lät bra och sa, ja tack! Med vi närmare eftertanke funkade kortet inte för mig, som ensamstående. Vi är kränkta vi ensamstående. Istället för rabatter får vi betala extra, för t ex enkelrum, för flyg, tåg o s v.
Kom nu inte och säg att jag har fel, för det är faktiskt så här!
När min syster gifte sig, och kom i håg att hennes man inte arbetade, hade sjukpenning eller var sjukpensionär, de levde på hennes lön, då fick hon det bättre för hon var i tvåsam het.
Du är helt ensam! Att bjuda en ensam människa till någon middag eller fest är för de flesta helt otänkbart.
Diskutera gärna med mig om det är. Det gör mig illa att det ska vara så här!
tisdag 1 december 2009
I söndags firade Fp i Solna 1:a advent tillsammans med alla människor advent i Solna centrum. Delade ut pepparkakor och en glad advent med ett utmärkt budskap, som kommer här i sin helhet.
"Det lackar mot jul. Tid för vänner och familj; för avkoppling och glada upptåg.
Men julen är tyvärr inte en glädjens högtid för alla. Både här hemma och längre bort drabbar orättvisor. Då blir behovet av en stark välfärd och trygghet lycklig för alla.
I Solna vill vi :
Har fler särskilda boenden för utsatta.
Stödja fler människor från utanförskap till arbete
Stärka det alkohol- och drogförebyggande arbetet.
Vad vill du göra för att stödja andra i jul?"
måndag 9 november 2009
FORSKNING AV NYA MEDICINER
Jag läste om en baby Z som föddes med en ovanlig dödlig sjukdom och hade inte långt kvar att leva. Läkarna kontaktade då en biokemist som i sin tur kontaktade en kollega i Tyskland som gör försökt på möss, genetiskt skräddarskydda för att utveckla MoCD. Det har aldrig testat på människor tidigare. Föräldrar och läkare, beslutade att flickan skulle få prova behandlingen.
Tre dagar efter första försöket hade hennes symtomer avtagit snabbt.
Det är första gången i mänsklighetens historia, som man gjort en sådan här test.
En del verkade väldigt upprörda för att man testat något som inte är färdigt ännu. Hur ska man kunna testa något nytt om man aldrig gör det? Baby Z var döende och föräldrar och läkare godkände testet. Baby Z blev frisk!
I USA har en domstol slagit fast vid att vuxna, beslutkapabla personer i livets slutskede har rätt att begära behandling med substanser som inte är vetenskapligt prövade.
Hur ska man gå till väga om man först inte pröva på djur och människor, en del dör andra överlever. Thats it!
Mer pengar till forskningen i Sverige! Vi kan inte skänka bort våra duktiga forskare och låta andra länder gå före!
Jag läste om en baby Z som föddes med en ovanlig dödlig sjukdom och hade inte långt kvar att leva. Läkarna kontaktade då en biokemist som i sin tur kontaktade en kollega i Tyskland som gör försökt på möss, genetiskt skräddarskydda för att utveckla MoCD. Det har aldrig testat på människor tidigare. Föräldrar och läkare, beslutade att flickan skulle få prova behandlingen.
Tre dagar efter första försöket hade hennes symtomer avtagit snabbt.
Det är första gången i mänsklighetens historia, som man gjort en sådan här test.
En del verkade väldigt upprörda för att man testat något som inte är färdigt ännu. Hur ska man kunna testa något nytt om man aldrig gör det? Baby Z var döende och föräldrar och läkare godkände testet. Baby Z blev frisk!
I USA har en domstol slagit fast vid att vuxna, beslutkapabla personer i livets slutskede har rätt att begära behandling med substanser som inte är vetenskapligt prövade.
Hur ska man gå till väga om man först inte pröva på djur och människor, en del dör andra överlever. Thats it!
Mer pengar till forskningen i Sverige! Vi kan inte skänka bort våra duktiga forskare och låta andra länder gå före!
onsdag 17 juni 2009
KLAGOMÅL
Jag förstår då rakt inte hur folk kan klaga när de klagar på någonting och de själva satt sig i den situationen.
Tänker på människor som flyttar i närheten av en pendeltåg station, tunnelbana, flygplats,barngård eller dylikt. Så skriver de till kommunen för att få en ändring. Det kanske går att minska ljudet lite. Men å andra sidan tycker jag det skulle vara förbjudet att klaga när man flyttat dit och vetat om att de kanske skulle bli problem.
Jag minns hur det klagades på flygplanen som flög till och från Bromma för i tiden. De som klagade värst var folk från Lidingö, Nacka o s v. De som bodde närmast vid Bromma hade inga problem och oftast de som klagade där hade nyligen flyttat dit. Ta först reda på om det finns störande saker i närheten av ditt eventuella boende innan du flyttar någonstans. För att komma med klagomål, efter du flyttat in kan inte vara riktigt.
Jag minns när Linjeflyg flyttade till Arlanda 1983 (jag arbetade där då), var de många Bromma bo
som sa de skulle sakna oss.
Man vänjer sig vid ljud och till slut tänker man inte på dem.
Däremot kan jag nog inte förstår om en kommun planera bostäder, där man vet det finns höga ljud.
Det borde vara förbjudet!
måndag 1 juni 2009
söndag 31 maj 2009
Är vi inte fina nog att tjänas?
Eva Brunne är vald till biskop i Stockholms stift.
Den första öppet lesbiska biskopen i världen! Eftersom Eva Brunne är gift med en annan kvinnlig präst har vi därmed också fått den första öppet lesbiska biskopinnan i världen. Det är inte dåligt.
Många grattis och ett stort lycka till åt detta par som nu skriver ett nytt kapitel i hela världens kyrkohistoria. Svenska kyrkan framstår plötsligt som homovänlig och inkluderande. Men skenet är illusoriskt.
Lesbiska och bögar har länge kunnat tjäna kyrkan som präster och diakoner, de senaste tio-femton åren har vi till och med kunnat leva öppet med våra fruar och äkta män. Med valet av en flata till ny biskop i Stockholm vet vi också att ett homo kan tjäna kyrkan också på dess allra högsta post. Men det är en sak att tjäna, och en helt annan sak att tjänas. Kyrkan tar gärna våra tjänster i bruk, men vi får inte kräva någonting tillbaka.
Rätt som homo att vara präst och därmed viga heterosexuella brudpar lördag efter lördag? Ja! Rätt att själv stå brud eller brudgum med sin älskade, rätt att själva fira bröllop? Nej!
Rätt att bli prästvigd på samma villkor som heterosexuella? Nej! Fortfarande är det nämligen möjligt för biskopar att vägra viga homosexuella. För medan kvinnoprästmotståndare inte längre kan bli biskopar i Svenska kyrkan är homoprästmotståndare fullt möjliga som biskopar.
I varje biskopsval under 2000-talet har homoprästmotståndare kandiderat och de har vunnit många röster (förutom det enda undantaget: valet inom Stockholms stift nu nyligen, då Eva Brunne valdes). Homosexuella präststuderande trängs därmed in i garderoben. De vågar inte ta risken att leva öppet eftersom nästa biskop i hemstiftet kanske kommer vägra prästviga homos.
I höst är åter dags för kyrkomöte (Svenska kyrkans högsta beslutande organ). Den mest brännande frågan i kyrkomötet blir frågan om samkönade bröllop. Kommer Svenska kyrkan att säga ja även till homosexuella par? Blir det bröllop på samma villkor som för heterosexuella?
Det är alltså upp till bevis för kyrkan. Duger vi bara till att tjäna? Eller vill kyrkan också tjäna oss? När ska homosexuella få samma skydd mot diskriminering som kvinnor har inom kyrkan? Varför är inte homoprästmotstånd ett hinder i karriären, när kvinnoprästmotstånd är ett hinder? Och när ska bisexuella och transpersoner erkännas inom kyrkan?
Jag skålar i champagne för Eva Brunne och hennes biskopinna. Jag jublar och ropar Halleluja till prästerna i Stockholms stift som valde en lesbisk kollega till sin högsta chef.
Men jag låter mig inte bedras. Så länge man duger till att tjäna men inte är fin nog till att tjänas, befinner man sig i en position av exploatering.
Lars Gårdfeldt
Källa: http://www.qx.se/samhalle/debatt/10370/ar-vi-inte-fina-nog-att-tjanas Publicerad: 2009-05-29 09:41
Eva Brunne är vald till biskop i Stockholms stift.
Den första öppet lesbiska biskopen i världen! Eftersom Eva Brunne är gift med en annan kvinnlig präst har vi därmed också fått den första öppet lesbiska biskopinnan i världen. Det är inte dåligt.
Många grattis och ett stort lycka till åt detta par som nu skriver ett nytt kapitel i hela världens kyrkohistoria. Svenska kyrkan framstår plötsligt som homovänlig och inkluderande. Men skenet är illusoriskt.
Lesbiska och bögar har länge kunnat tjäna kyrkan som präster och diakoner, de senaste tio-femton åren har vi till och med kunnat leva öppet med våra fruar och äkta män. Med valet av en flata till ny biskop i Stockholm vet vi också att ett homo kan tjäna kyrkan också på dess allra högsta post. Men det är en sak att tjäna, och en helt annan sak att tjänas. Kyrkan tar gärna våra tjänster i bruk, men vi får inte kräva någonting tillbaka.
Rätt som homo att vara präst och därmed viga heterosexuella brudpar lördag efter lördag? Ja! Rätt att själv stå brud eller brudgum med sin älskade, rätt att själva fira bröllop? Nej!
Rätt att bli prästvigd på samma villkor som heterosexuella? Nej! Fortfarande är det nämligen möjligt för biskopar att vägra viga homosexuella. För medan kvinnoprästmotståndare inte längre kan bli biskopar i Svenska kyrkan är homoprästmotståndare fullt möjliga som biskopar.
I varje biskopsval under 2000-talet har homoprästmotståndare kandiderat och de har vunnit många röster (förutom det enda undantaget: valet inom Stockholms stift nu nyligen, då Eva Brunne valdes). Homosexuella präststuderande trängs därmed in i garderoben. De vågar inte ta risken att leva öppet eftersom nästa biskop i hemstiftet kanske kommer vägra prästviga homos.
I höst är åter dags för kyrkomöte (Svenska kyrkans högsta beslutande organ). Den mest brännande frågan i kyrkomötet blir frågan om samkönade bröllop. Kommer Svenska kyrkan att säga ja även till homosexuella par? Blir det bröllop på samma villkor som för heterosexuella?
Det är alltså upp till bevis för kyrkan. Duger vi bara till att tjäna? Eller vill kyrkan också tjäna oss? När ska homosexuella få samma skydd mot diskriminering som kvinnor har inom kyrkan? Varför är inte homoprästmotstånd ett hinder i karriären, när kvinnoprästmotstånd är ett hinder? Och när ska bisexuella och transpersoner erkännas inom kyrkan?
Jag skålar i champagne för Eva Brunne och hennes biskopinna. Jag jublar och ropar Halleluja till prästerna i Stockholms stift som valde en lesbisk kollega till sin högsta chef.
Men jag låter mig inte bedras. Så länge man duger till att tjäna men inte är fin nog till att tjänas, befinner man sig i en position av exploatering.
Lars Gårdfeldt
Källa: http://www.qx.se/samhalle/debatt/10370/ar-vi-inte-fina-nog-att-tjanas Publicerad: 2009-05-29 09:41
SKATT
Diskuterade idag skatter med en person. Blev överraskad att vi hade lika åsikter.
Vi tycker båda att skatterna ska vara lika för alla människor! Varför ska en person som ja en hög lön betala mer än en som har en liten? Om en människa vill utbilda sig till ett yrke som hon/han är intresserad av och detta råka vara ett yrke med hög lön, så varför ska de betala mer skatt för det?
Det är väl upp tull var och en vad de väljer att gör med sitt liv och inte statens, eller hur?
För ca 20 år sedan hade jag en väninna, som hade 10 000:- mer i lön än jag. Efter skatt fick hon 4.000:- mer ut i lön än jag, skulle det inte vara mer hon fick ut? Lika dant är det idag! De som har mer lön får betala mer i skatt, än en som har låg lön.
Jag har varit lågavlönad i hela mitt liv. Började jobba som 15-åring och har aldrig haft en lön över 16 000:-/mån. Mitt eget fel, det erkänner jag villigt, men nu är det som det är. Jag har ingen utbildning, men självlärd. Egentligen borde jag haft 10 000:- mer vilken även AF, säger, så nu får jag stå för mitt eget kast!
Trots allt eländes elände är jag glad vi har en alliansregering, trots att jag inte håller med dem om allt! T ex: Jag har gått arbetslös nu i fem år och de sänker Kassan och Aktivitetsstödet hela tiden för personer som (inkl. mig), som tidigare haft under 23 000:- i månadslön. De som haft lön från 23 000:- och mer får ingen sänkning. Detta tycker jag är grymt fel!
Ändå, trots detta har vi tidigare med socialdemokratisk regering lev i ett bidragssamhälle, men det är slut och jag hoppas det förbli så efter 2010 också.
MER KOMMER SÄKERT I DETTA ÄMNE
Diskuterade idag skatter med en person. Blev överraskad att vi hade lika åsikter.
Vi tycker båda att skatterna ska vara lika för alla människor! Varför ska en person som ja en hög lön betala mer än en som har en liten? Om en människa vill utbilda sig till ett yrke som hon/han är intresserad av och detta råka vara ett yrke med hög lön, så varför ska de betala mer skatt för det?
Det är väl upp tull var och en vad de väljer att gör med sitt liv och inte statens, eller hur?
För ca 20 år sedan hade jag en väninna, som hade 10 000:- mer i lön än jag. Efter skatt fick hon 4.000:- mer ut i lön än jag, skulle det inte vara mer hon fick ut? Lika dant är det idag! De som har mer lön får betala mer i skatt, än en som har låg lön.
Jag har varit lågavlönad i hela mitt liv. Började jobba som 15-åring och har aldrig haft en lön över 16 000:-/mån. Mitt eget fel, det erkänner jag villigt, men nu är det som det är. Jag har ingen utbildning, men självlärd. Egentligen borde jag haft 10 000:- mer vilken även AF, säger, så nu får jag stå för mitt eget kast!
Trots allt eländes elände är jag glad vi har en alliansregering, trots att jag inte håller med dem om allt! T ex: Jag har gått arbetslös nu i fem år och de sänker Kassan och Aktivitetsstödet hela tiden för personer som (inkl. mig), som tidigare haft under 23 000:- i månadslön. De som haft lön från 23 000:- och mer får ingen sänkning. Detta tycker jag är grymt fel!
Ändå, trots detta har vi tidigare med socialdemokratisk regering lev i ett bidragssamhälle, men det är slut och jag hoppas det förbli så efter 2010 också.
MER KOMMER SÄKERT I DETTA ÄMNE
tisdag 26 maj 2009
BLÅSVÄDER IGEN
Nu är Wanja Lundby-Wallin i blåsväder igen och denna gång tycker Mona Sahlin att det inte är bra.
Wanja erkänner att hon gjort fel och beklagar det djupt, men räcker det? Hon säger sig haft fel information, men jag förstår inte? Hur kan man tro att det är rätt att ha sin man med sig på ett uppdrag och låta LO betala. ”Jag har gjort rätt för mig!, säger hon. Hon ska ta skattesmällen (som inte är någon skattesmäll enligt henne), så är allt glömt och förlåtet igen!
Jag vill ändå säga, att till skillnad mot förra gången, erkänner hon och be om ursäkt, men ändå att som LO-ordförande inte känna till regler för sådan här uppdrag tycker jag är lite märkligt.
Mona Sahlin tycker inte det här är bra och skada socialdemokraterna. Kommer Wanja även denna gång säga att det ska inte Mona lägga sig i? Vi får väl vänta att se!
Nu är Wanja Lundby-Wallin i blåsväder igen och denna gång tycker Mona Sahlin att det inte är bra.
Wanja erkänner att hon gjort fel och beklagar det djupt, men räcker det? Hon säger sig haft fel information, men jag förstår inte? Hur kan man tro att det är rätt att ha sin man med sig på ett uppdrag och låta LO betala. ”Jag har gjort rätt för mig!, säger hon. Hon ska ta skattesmällen (som inte är någon skattesmäll enligt henne), så är allt glömt och förlåtet igen!
Jag vill ändå säga, att till skillnad mot förra gången, erkänner hon och be om ursäkt, men ändå att som LO-ordförande inte känna till regler för sådan här uppdrag tycker jag är lite märkligt.
Mona Sahlin tycker inte det här är bra och skada socialdemokraterna. Kommer Wanja även denna gång säga att det ska inte Mona lägga sig i? Vi får väl vänta att se!
söndag 24 maj 2009
”JAG BEKLAGAR SORGEN”
Jag har så svårt att säga dess ord, så svårt. Träffar jag en människa som just fått sorg, kramar jag om henne/honom eller trycker varmt handen, säger att jag är så ledsen. Orden ”beklagar sorgen” känns tungt, och sorgligt på något sätt. Skickar blommor för att visa mon medkänsla, skriva ett brev för att trösta.
Jag säger aldrig dessa tre ord, utan försöker uttala mig med ett mjukare sätt. ”Jag tänker på dig”, ”jag är ledsen för din skull” eller ”hör av dig om du behöver prata!” Det räcker så väl och orden värmer!
Jag har så svårt att säga dess ord, så svårt. Träffar jag en människa som just fått sorg, kramar jag om henne/honom eller trycker varmt handen, säger att jag är så ledsen. Orden ”beklagar sorgen” känns tungt, och sorgligt på något sätt. Skickar blommor för att visa mon medkänsla, skriva ett brev för att trösta.
Jag säger aldrig dessa tre ord, utan försöker uttala mig med ett mjukare sätt. ”Jag tänker på dig”, ”jag är ledsen för din skull” eller ”hör av dig om du behöver prata!” Det räcker så väl och orden värmer!
tisdag 12 maj 2009
EU-VAL
7 juni är det dags att välja vår kandidater till Europa parlamentet.
Jag ska rösta och det ska väl du med? Att rösta är en plikt, men ändå är det många som struntar att gå till röstlokalen den 7 juni. De är inte intresserade av EU, de vill inte vara med, de kan inte påverka, så varför ska jag rösta är många av kommentarerna. Om de röstar i valet till riksdag, landsting och kommun brukar jag säga att de ska rösta här också och på det parti de brukar rösta på där. Det hjälper föga!
Nu ska jag erkänna, att i år har jag väldigt svårt att veta vem jag ska kryssa in. Jag vill ha in 5 toppkandidaterna.
Marit Paulsen för att hon är en kämpe - www.folkpartiet.se/marit
Olle Schmidt för att han är en ekonomiker - www.schmidtblogg.blogspot.com
Cecilia Wiksröm för att hon för yttrandefrihet - www.wikstrom.bloggspot.com
Fredrik Malm för att han är ung och bekämpa främlingsfientlighet - www.fredrikmalm.blogspot.com
Barbro Westerholm för att hon värna om äldre och HBT-personer - www.westerholmbarbro.blogspot.com
När jag står där med röstsedeln i hand bestämmer jag mig!
Rösta den 7 juni du med!
7 juni är det dags att välja vår kandidater till Europa parlamentet.
Jag ska rösta och det ska väl du med? Att rösta är en plikt, men ändå är det många som struntar att gå till röstlokalen den 7 juni. De är inte intresserade av EU, de vill inte vara med, de kan inte påverka, så varför ska jag rösta är många av kommentarerna. Om de röstar i valet till riksdag, landsting och kommun brukar jag säga att de ska rösta här också och på det parti de brukar rösta på där. Det hjälper föga!
Nu ska jag erkänna, att i år har jag väldigt svårt att veta vem jag ska kryssa in. Jag vill ha in 5 toppkandidaterna.
Marit Paulsen för att hon är en kämpe - www.folkpartiet.se/marit
Olle Schmidt för att han är en ekonomiker - www.schmidtblogg.blogspot.com
Cecilia Wiksröm för att hon för yttrandefrihet - www.wikstrom.bloggspot.com
Fredrik Malm för att han är ung och bekämpa främlingsfientlighet - www.fredrikmalm.blogspot.com
Barbro Westerholm för att hon värna om äldre och HBT-personer - www.westerholmbarbro.blogspot.com
När jag står där med röstsedeln i hand bestämmer jag mig!
Rösta den 7 juni du med!
söndag 10 maj 2009
SJUKVÅRDEN
Varje dag läser man om nya slarv i sjukvården. Nu senast om en kvinna som man glömt en tork duk efter en operation. Detta är inte acceptabelt!
Förra veckan var det en kvinna som ringde till sjukvården om sin son, som hade ont i magen. Första gången sa det, att bara vänta och se, andra gången lika dant. Tredje gången då pojkens fall hade förvärrats fick de åka in. Två timmar senare var pojken död. Detta är inte acceptabelt! Mamman har nu anmält händelsen och den sköterska som tagit emot samtalet skyller på stress och att mamman inte förklarat ordentligt. Detta är inte acceptabelt! Jag kan i och för sig förstå en anhörig som är orolig och nervös, då förklarar man sämre. Jag kan också förstå sköterskan som är stressad och kanske samtidigt försöka lugna den som ringer.
Jag diskuterade detta med en partikamrat, hans mamma jobbar inom vården. Inom vården är man stressade och måste behandla många patienter dagligen. Max tio minuter per patient. Hur ska man kunna ställa en rätt diagnos på så kort tid? Detta är inte acceptabelt!
Mer pengar till sjukvården!
Min syster fick ont i ryggen och gick till läkare. Han förklarade att det var hennes gamla magsår som kommit tillbaka. Hon fick tabletter för det. Hjälpte inte! Efter några månader gick hon tillbaka och fick samma svar! Ytterligare några månader senare säger läkaren till henne ”vad tycker du vi ska göra”?. Men, hallå, det är val han som ska göra något åt det. Hon fick svårt att gå, ingen känsel i fötterna o s v. Till slut fick min andra syster skjutsa henne till akuten. Hon blev förlamad från midjan och neråt. Det visade sig att hon hade cancer! Nu var det försent att operera ryggen, men hade läkaren som undersökt henne en hel höst bara röntgat ryggen, hade hon inte behövt bli förlamad. Cancern var ju inget att göra åt, men ryggen. Hon kunde fått ett mycket drägligare sista år i livet än hon fick. Detta är inte acceptabelt!
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Varken min syster son eller svåger får den vårt de behöver. Min syster är förtvivlad! Deras problem ska jag inte berätta här, kanske en annan gång.
PSKYKVÅRDEN
Är långt ifrån bättre än den vanliga vården, kanske sämre till och med! Man behandla sjuka människor oerhört illa!
Själv har jag varit utsatt för psykiatrin och vet hur man behandla en människa som mår mycket dåligt. Jag försökte få kontakt med psykiatrin för några år sedan, då jag mådde fruktansvärt dålig. Jag bara grät och grät! Allt utan framgång, ring dit, ring dit och jag ringde dit, igen, ring dit och då gjorde jag det. Ring dit på nästa ställe också! Till slut frågade jag, om jag skulle vara på väg att ta mitt liv, får jag komma då? Ja, då skulle jag få komma. Okay då tar jag mitt liv, men se det gick hon inte på tydligen. Jag mådde så tåligt att risken skulle varit stor för självmord. Eftersom jag är politiskt aktiv tog jag vi mail kontakt med en från landstinget, som jag kände. Jag skrev bland annat
”tänk om jag skulle gå ut och mörda någon”! I ärlighetens namn skulle jag inte göra det, men min situation var just då svår. Fem minuter efter jag skicka mailet ringde hon och då kom gråten igen.
En vecka senare hade jag kontakt med psykiatrin1 Idag har jag kontakt med min husläkare som ger mig medicin, antidepressiva tabletter. Jag kan tala om att de hjälper, problemen är visserligen inte borta, men man ser allting lite ljusare och gråter inte! Ibland har det hänt man gråter, men inte lika häftigt och ganska kort stund.
Jag hade tur, för frisk, för att ta saken i egna händer och fick hjälp. Alltså:
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Till slut: Läste igår om en 98-årig kvinna fick vänta 11 timmar på akutbilen.
Mer pengar till sjukvården och psyskvårdn!
Varje dag läser man om nya slarv i sjukvården. Nu senast om en kvinna som man glömt en tork duk efter en operation. Detta är inte acceptabelt!
Förra veckan var det en kvinna som ringde till sjukvården om sin son, som hade ont i magen. Första gången sa det, att bara vänta och se, andra gången lika dant. Tredje gången då pojkens fall hade förvärrats fick de åka in. Två timmar senare var pojken död. Detta är inte acceptabelt! Mamman har nu anmält händelsen och den sköterska som tagit emot samtalet skyller på stress och att mamman inte förklarat ordentligt. Detta är inte acceptabelt! Jag kan i och för sig förstå en anhörig som är orolig och nervös, då förklarar man sämre. Jag kan också förstå sköterskan som är stressad och kanske samtidigt försöka lugna den som ringer.
Jag diskuterade detta med en partikamrat, hans mamma jobbar inom vården. Inom vården är man stressade och måste behandla många patienter dagligen. Max tio minuter per patient. Hur ska man kunna ställa en rätt diagnos på så kort tid? Detta är inte acceptabelt!
Mer pengar till sjukvården!
Min syster fick ont i ryggen och gick till läkare. Han förklarade att det var hennes gamla magsår som kommit tillbaka. Hon fick tabletter för det. Hjälpte inte! Efter några månader gick hon tillbaka och fick samma svar! Ytterligare några månader senare säger läkaren till henne ”vad tycker du vi ska göra”?. Men, hallå, det är val han som ska göra något åt det. Hon fick svårt att gå, ingen känsel i fötterna o s v. Till slut fick min andra syster skjutsa henne till akuten. Hon blev förlamad från midjan och neråt. Det visade sig att hon hade cancer! Nu var det försent att operera ryggen, men hade läkaren som undersökt henne en hel höst bara röntgat ryggen, hade hon inte behövt bli förlamad. Cancern var ju inget att göra åt, men ryggen. Hon kunde fått ett mycket drägligare sista år i livet än hon fick. Detta är inte acceptabelt!
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Varken min syster son eller svåger får den vårt de behöver. Min syster är förtvivlad! Deras problem ska jag inte berätta här, kanske en annan gång.
PSKYKVÅRDEN
Är långt ifrån bättre än den vanliga vården, kanske sämre till och med! Man behandla sjuka människor oerhört illa!
Själv har jag varit utsatt för psykiatrin och vet hur man behandla en människa som mår mycket dåligt. Jag försökte få kontakt med psykiatrin för några år sedan, då jag mådde fruktansvärt dålig. Jag bara grät och grät! Allt utan framgång, ring dit, ring dit och jag ringde dit, igen, ring dit och då gjorde jag det. Ring dit på nästa ställe också! Till slut frågade jag, om jag skulle vara på väg att ta mitt liv, får jag komma då? Ja, då skulle jag få komma. Okay då tar jag mitt liv, men se det gick hon inte på tydligen. Jag mådde så tåligt att risken skulle varit stor för självmord. Eftersom jag är politiskt aktiv tog jag vi mail kontakt med en från landstinget, som jag kände. Jag skrev bland annat
”tänk om jag skulle gå ut och mörda någon”! I ärlighetens namn skulle jag inte göra det, men min situation var just då svår. Fem minuter efter jag skicka mailet ringde hon och då kom gråten igen.
En vecka senare hade jag kontakt med psykiatrin1 Idag har jag kontakt med min husläkare som ger mig medicin, antidepressiva tabletter. Jag kan tala om att de hjälper, problemen är visserligen inte borta, men man ser allting lite ljusare och gråter inte! Ibland har det hänt man gråter, men inte lika häftigt och ganska kort stund.
Jag hade tur, för frisk, för att ta saken i egna händer och fick hjälp. Alltså:
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Till slut: Läste igår om en 98-årig kvinna fick vänta 11 timmar på akutbilen.
Mer pengar till sjukvården och psyskvårdn!
onsdag 6 maj 2009
ÖRONLÄKARE
I går var jag och kollade mina öron igen. Nytt ställe, nu doktor, som vanligt. Jag misströstade eftersom jag alltid få höra, nej du behöver inget hjälpmedel. Sedan i mitten av 80-talet har jag minst en gång per år undersökt mina öron, p g a att jag hör dåligt. Varje gång har det varit lika dant, nej, ingen hörapparat. För 2 år sedan kände jag att mitt höger öra blev sämre och hamnade förra året hos en professor, som även han konstaterade att, nej, ingen hörapparat. Jag sitter ofta i möten och annat. P g a min dåliga hörsel, missar jag hälften och får gissa mig till vad som sägs. Ibland säger något och får då reda och att detta diskuterades ju alldeles nyss.
Att säg för hundrade gången att jag hör dåligt, känns jätte jobbigt och speciellt om man får höra ”skaffa hörapparat”! Ja, det behöver jag ju inte säger läkarna.
Nu tvingade jag till mig en remiss från min husläkare. I går var jag alltså där och jag blev överraskad. I mitt högeröra fann man att ett ben var förstört och att det kunde ha opererats och blivit bra, men nu var det försent, så nu blir det hörapparat istället, på båda öronen. Det vänstra örat hade ålders nedsättning. Man hade väldigt svårt att förstå att jag inte fått någon hjälp tidigare. Nu är det bara att vänta, vänta innan jag får tid för att prova ut en hörapparat och till dess får jag fortsätta be om ursäkt och få höra kommentarerna. Jag blir ledsen på dem. Jag lider verkligen av det här, men på något vis är det skönt att jag till slut fått rätt!
Min Tinnitus går inget att göra åt!
Min syster blev förlamad av läkarslav, ska jag bli döv!!!!!!!!!!
I går var jag och kollade mina öron igen. Nytt ställe, nu doktor, som vanligt. Jag misströstade eftersom jag alltid få höra, nej du behöver inget hjälpmedel. Sedan i mitten av 80-talet har jag minst en gång per år undersökt mina öron, p g a att jag hör dåligt. Varje gång har det varit lika dant, nej, ingen hörapparat. För 2 år sedan kände jag att mitt höger öra blev sämre och hamnade förra året hos en professor, som även han konstaterade att, nej, ingen hörapparat. Jag sitter ofta i möten och annat. P g a min dåliga hörsel, missar jag hälften och får gissa mig till vad som sägs. Ibland säger något och får då reda och att detta diskuterades ju alldeles nyss.
Att säg för hundrade gången att jag hör dåligt, känns jätte jobbigt och speciellt om man får höra ”skaffa hörapparat”! Ja, det behöver jag ju inte säger läkarna.
Nu tvingade jag till mig en remiss från min husläkare. I går var jag alltså där och jag blev överraskad. I mitt högeröra fann man att ett ben var förstört och att det kunde ha opererats och blivit bra, men nu var det försent, så nu blir det hörapparat istället, på båda öronen. Det vänstra örat hade ålders nedsättning. Man hade väldigt svårt att förstå att jag inte fått någon hjälp tidigare. Nu är det bara att vänta, vänta innan jag får tid för att prova ut en hörapparat och till dess får jag fortsätta be om ursäkt och få höra kommentarerna. Jag blir ledsen på dem. Jag lider verkligen av det här, men på något vis är det skönt att jag till slut fått rätt!
Min Tinnitus går inget att göra åt!
Min syster blev förlamad av läkarslav, ska jag bli döv!!!!!!!!!!
måndag 4 maj 2009
MOBBING
Varför mobbas barn/vuxna? För att man är annorlunda på något vis, eller?
• har annorlunda kläder
• är inte duktig i skolan
• fattiga föräldrar
• fet
• ful
• homosexuell
• invandrare
• mörkhyad
Ja, listan kan göras hur lång som helst. Vilket är värst? Barn- eller vuxenmobbning? När ett barn mobba kan man skylla på att de inte vet vad de håller på med, men när en vuxen mobbas
av en vuxen, ja då kan man tycka att den som mobba borde veta bättre. Ibland kan man höra ”Jag bara skojade ju”! Tänk först!
Jag var mobbad i skolan för olika saker, bland annat för min klädsel. Min mamma sydde alla min kläder och därför hade man lite udda saker, som ingen annan hade. Jag tyckte synd om mamma, som tyckte om att sy och gjorde det för den skull. Jag var mobbad för att jag ville var grabb. Detta är verkligen ingenting i jämförelse med andra som blivit mobbade. Eller är det så att man tar vissa saker som mobbing? Själv känner jag mig mobbad för att jag hör dåligt på höger öra. Jag har slutad be folk prata högre. En del blir sura och säger att vi kan ju inte skrika. En del ber mig skaffa hörapparat, men det ska jag inte ha enligt läkarna. Nu ska jag göra hörseltest i morgon igen, får vi se vad som händer. I alla fall, det sårar mig när man kastar ut sig saker. I alla fall kan jag ta detta som mobbing och blir ledsen.
Som sagt detta är ingenting mot den kvinna som ringde till mig i lördags och berättade. Hon är annorlunda, född i fel kropp! Har blivit mobbad för det! Psykiatrin säger att hon ska leva ett sådan normalt = du ska bli botad! Ju längre tiden går utan att få någon hjälp, ju svårare blir det. Hon har försökt ta sitt liv, det är verkligen ett rop på hjälp, hjälp! Vi lever på 2000-talet och fortfarande finns det människor i vår värld som inte erkänns. Tänk om det var någon som sa till dig, ”nej du kan inte skilja dig”, ”nej du kan inte gifta dig” eller ”nej du kan inte byta namn”. Så är det för många personer och detta ska vi acceptera? Nej och åter nej!
Jag såg två personer som hade en skylt, där det stod: ”avskaffa äktenskapet för heterosexuella”. Tänk om du som hetero inte fick gifta dig, hur skulle du reagera på det? Jag hade gärna velat fota den skylten, men han aldrig ropa efter dem.
Alla människor är lika inför lagen, oavsett kön, tro, hudfärg, politiskt inställning o s v.
Varför mobbas barn/vuxna? För att man är annorlunda på något vis, eller?
• har annorlunda kläder
• är inte duktig i skolan
• fattiga föräldrar
• fet
• ful
• homosexuell
• invandrare
• mörkhyad
Ja, listan kan göras hur lång som helst. Vilket är värst? Barn- eller vuxenmobbning? När ett barn mobba kan man skylla på att de inte vet vad de håller på med, men när en vuxen mobbas
av en vuxen, ja då kan man tycka att den som mobba borde veta bättre. Ibland kan man höra ”Jag bara skojade ju”! Tänk först!
Jag var mobbad i skolan för olika saker, bland annat för min klädsel. Min mamma sydde alla min kläder och därför hade man lite udda saker, som ingen annan hade. Jag tyckte synd om mamma, som tyckte om att sy och gjorde det för den skull. Jag var mobbad för att jag ville var grabb. Detta är verkligen ingenting i jämförelse med andra som blivit mobbade. Eller är det så att man tar vissa saker som mobbing? Själv känner jag mig mobbad för att jag hör dåligt på höger öra. Jag har slutad be folk prata högre. En del blir sura och säger att vi kan ju inte skrika. En del ber mig skaffa hörapparat, men det ska jag inte ha enligt läkarna. Nu ska jag göra hörseltest i morgon igen, får vi se vad som händer. I alla fall, det sårar mig när man kastar ut sig saker. I alla fall kan jag ta detta som mobbing och blir ledsen.
Som sagt detta är ingenting mot den kvinna som ringde till mig i lördags och berättade. Hon är annorlunda, född i fel kropp! Har blivit mobbad för det! Psykiatrin säger att hon ska leva ett sådan normalt = du ska bli botad! Ju längre tiden går utan att få någon hjälp, ju svårare blir det. Hon har försökt ta sitt liv, det är verkligen ett rop på hjälp, hjälp! Vi lever på 2000-talet och fortfarande finns det människor i vår värld som inte erkänns. Tänk om det var någon som sa till dig, ”nej du kan inte skilja dig”, ”nej du kan inte gifta dig” eller ”nej du kan inte byta namn”. Så är det för många personer och detta ska vi acceptera? Nej och åter nej!
Jag såg två personer som hade en skylt, där det stod: ”avskaffa äktenskapet för heterosexuella”. Tänk om du som hetero inte fick gifta dig, hur skulle du reagera på det? Jag hade gärna velat fota den skylten, men han aldrig ropa efter dem.
Alla människor är lika inför lagen, oavsett kön, tro, hudfärg, politiskt inställning o s v.
tisdag 28 april 2009
JOURNALISTER - MEDIA
Ibland när man debattprogram på TV med politiker känns det som programledaren tar ställning till åt ett håll. Detta tycker jag är helt fel. De ska vara neutrala och utgå från alla åsikter.
Anledningen till att jag ta upp detta är att jag läst att Elisabet Höglund har skrivit hon tycker synd om Mona Sahlin. Nu vill E H att Sven- Erik Österberg ska efterträda Mona på Socialdemokraternas kongress i höst. S-E Ö är gruppledare för sossarna i riksdagen. Detta är väl inget fel, hon måste ju också få ha sin politiska uppfattning. Det jag tänker på ar just i TV när man mycket klart och tydligt hör utfrågaren ta parti åt ett håll. I en sådan här situation bör de vara neutrala och inte blanda i sin egen politiska uppfattning.
Jag brukar se Stig Malm på fredagarna i Godmorgon Sverige. T o m han tar ibland inte sitt eget parti i försvar.
Läste om en kvinna vars barn blivit mördat. TV och journalister jagar henne för en intervju. Även om det gått ett år, vill hon inte ställa upp. Ska man inte få sörja i fred? Vad har allmänheten för intresse av en annan människas öde, en människa de inte känner? Jag tänker på Engla fallet, där man t o m direktsände begravningen i TV. Familjen ville det själv, vill man bli kändes, eller? Visst, händelsen med Engla berörde mig också mycket djupt, men jag skulle aldrig visa min sorg i en direktsänd begravning. Sorgen måste först få läka, för en del tar det lång tid, för andra snabbare. Glömmer gör man ju aldrig, det bleknar bort, man tänker inte på det varje sekund.
Det är naturligtvis bra när media gräver fram stora saker, men man måste också ha respekt för människan. Innan man t ex gör en dokumentär om Rödebyfallet, varför inte tillfråga de inblandade först om det är okay eller åtminstone visa upp den innan man sänder den?
De händer ofta att man lämnar ut namn på en brottsling man anhållit som misstänkt och menar att allmänheten är intresserad. Jag är det inte och fler säkert med mig.
Ibland när man debattprogram på TV med politiker känns det som programledaren tar ställning till åt ett håll. Detta tycker jag är helt fel. De ska vara neutrala och utgå från alla åsikter.
Anledningen till att jag ta upp detta är att jag läst att Elisabet Höglund har skrivit hon tycker synd om Mona Sahlin. Nu vill E H att Sven- Erik Österberg ska efterträda Mona på Socialdemokraternas kongress i höst. S-E Ö är gruppledare för sossarna i riksdagen. Detta är väl inget fel, hon måste ju också få ha sin politiska uppfattning. Det jag tänker på ar just i TV när man mycket klart och tydligt hör utfrågaren ta parti åt ett håll. I en sådan här situation bör de vara neutrala och inte blanda i sin egen politiska uppfattning.
Jag brukar se Stig Malm på fredagarna i Godmorgon Sverige. T o m han tar ibland inte sitt eget parti i försvar.
Läste om en kvinna vars barn blivit mördat. TV och journalister jagar henne för en intervju. Även om det gått ett år, vill hon inte ställa upp. Ska man inte få sörja i fred? Vad har allmänheten för intresse av en annan människas öde, en människa de inte känner? Jag tänker på Engla fallet, där man t o m direktsände begravningen i TV. Familjen ville det själv, vill man bli kändes, eller? Visst, händelsen med Engla berörde mig också mycket djupt, men jag skulle aldrig visa min sorg i en direktsänd begravning. Sorgen måste först få läka, för en del tar det lång tid, för andra snabbare. Glömmer gör man ju aldrig, det bleknar bort, man tänker inte på det varje sekund.
Det är naturligtvis bra när media gräver fram stora saker, men man måste också ha respekt för människan. Innan man t ex gör en dokumentär om Rödebyfallet, varför inte tillfråga de inblandade först om det är okay eller åtminstone visa upp den innan man sänder den?
De händer ofta att man lämnar ut namn på en brottsling man anhållit som misstänkt och menar att allmänheten är intresserad. Jag är det inte och fler säkert med mig.
fredag 24 april 2009
ARBETSLÖSHET
I går hade vi kommunal grupp och där tog vi upp arbetslösheten. Eftersom jag själv gått arbetslös i över 5 år, så hade jag ju själv en del att komma med. Jag känner så här, att en som inte gå arbetslös inte kan förstå den arbetslösa fullt ut. De kommer bara med massvis med blaha prat. De kan inte sätt sig in i den arbetslösa situation. Detta gäller faktiskt alla politiker! Anställ en arbetslös, som har erfarenhet sin och andras situation. De kan nog bättre lösa situationen än en politiker.
Nu säger jag inte att alla arbetslös hamnar i en svår sits, en del kanske har tillräckligt med pengar eller bidrag, som gör att de kanske till och med tjäna på att gå arbetslös.
Jag har träffat många arbetslösa, både gammal, ung och invandrare och hört många historier, från glädje till sorg.
Att gå till Af (arbetsförmedlingen) är bara jobbigt om man inte har en bra arbetsförmedlare. Jag har haft 7 olika under denna tiden, bl a en som jag aldrig träffade. När jag fick tag på honom via email till slut, svarade han att det inte fanns någon anledning att träffas. Den jag har nu vill jag aldrig missa, för hon är helt fantasitig. Trots det kan hon inte hjälpa mig få ett jobb, hon hinner inte med!
JAG
sitter hemma varje dag och söker det ena jobbet efter det andra, men vad hjälper det?
skickar intresseanmälningar till företag som verkar intressanta.
har uppsökt företag och lämnat in en förfrågan.
delar ut en folder till vänner, bekanta och andra.
ringer och kolla upp jobb.
peppra mig själv.
m m, m m.
Till och med Af påpekar att jag gör mer än de flesta. De har tagit hand om min folder för att visa upp till andra arbetslösa, för att visa hur man kan göra. För några årsedan gick jag på Af Expo i stan. Då gjorde jag en broschyr för att skicka som brev. De tog kopia för att visa alla deltagare. De tyckte jag skulle börja jobba på Af i Solna för att visa arbetssökande hur man kunde söka jobb.
Denna broschyr använd fortfarande fick jag höra för lite sedan, träffade då hon som ledde vår studiecirkel. Även om man inte får jobbet man söker, kommer man ofta på intervju, för man tycker broschyren är utmärkt!
JAG
har ingen utbildning
har gått 7-årig folkskola
är självlärd
är kvinna
är för gammal
Ja, det är dessa orsaker som jag att jag inte får ett nytt jobb. Att jag har ca 50 års erfarenhet från arbetslivet räknas inte. Min mentor säger lika dant! När jag säger till en arbetslös att jag har en mentor, fråga de var en mentor är och hur man skaffa sig en. Min mentor är en gammal arbetskamrat, som hjälper mig med t ex stavning och glada heja rop. Idéerna kommer jag på själv!
Af skickar ju folk till olika ställen, där man sitter och gör samma saker som hemma eller hos Af. Det kostar pengar för dem. Varför inte ta över detta själva, så man kan ha en egen coach, som kan hjälpa en?
Jag söker knappast några jobb hos en uthyrningsfirma. Jag ingen flackande människa, som springer hit och dit. De vill också ha högskoleutbildade människor, vilket jag då inte är. För något år sedan sökte jag ett jobb på en bemanningsfirma. Jobbet var som klippt och skuren för mig. Jag hade jobbat med exakt samma arbetsuppgifter tidigare. Dessutom kände jag f d personalchefen hos denne arbetsgivare. Jag ringde till henne och jag ringde till den nuvarande och de tyckte jag skulle vara utmärkt på detta jobb. Ringde bemanningsfirman vid ett flertal gånger och de sa bara att jag låg bra till. Jag kom aldrig till någon intervju!
Det är ett fysiskt och psykiskt lidande att gå arbetslös. Jag äter tabletter för att hålla mig uppe, annars hade jag inte klarat en ända dag till. Man försöker spela glad och pigg, trots att det inte alltid är så lätt!
Att få höra att man inte är ensam och det finns de som har det värre, så undrar jag hur de vet det? Jag säger inte allt!
I går hade vi kommunal grupp och där tog vi upp arbetslösheten. Eftersom jag själv gått arbetslös i över 5 år, så hade jag ju själv en del att komma med. Jag känner så här, att en som inte gå arbetslös inte kan förstå den arbetslösa fullt ut. De kommer bara med massvis med blaha prat. De kan inte sätt sig in i den arbetslösa situation. Detta gäller faktiskt alla politiker! Anställ en arbetslös, som har erfarenhet sin och andras situation. De kan nog bättre lösa situationen än en politiker.
Nu säger jag inte att alla arbetslös hamnar i en svår sits, en del kanske har tillräckligt med pengar eller bidrag, som gör att de kanske till och med tjäna på att gå arbetslös.
Jag har träffat många arbetslösa, både gammal, ung och invandrare och hört många historier, från glädje till sorg.
Att gå till Af (arbetsförmedlingen) är bara jobbigt om man inte har en bra arbetsförmedlare. Jag har haft 7 olika under denna tiden, bl a en som jag aldrig träffade. När jag fick tag på honom via email till slut, svarade han att det inte fanns någon anledning att träffas. Den jag har nu vill jag aldrig missa, för hon är helt fantasitig. Trots det kan hon inte hjälpa mig få ett jobb, hon hinner inte med!
JAG
sitter hemma varje dag och söker det ena jobbet efter det andra, men vad hjälper det?
skickar intresseanmälningar till företag som verkar intressanta.
har uppsökt företag och lämnat in en förfrågan.
delar ut en folder till vänner, bekanta och andra.
ringer och kolla upp jobb.
peppra mig själv.
m m, m m.
Till och med Af påpekar att jag gör mer än de flesta. De har tagit hand om min folder för att visa upp till andra arbetslösa, för att visa hur man kan göra. För några årsedan gick jag på Af Expo i stan. Då gjorde jag en broschyr för att skicka som brev. De tog kopia för att visa alla deltagare. De tyckte jag skulle börja jobba på Af i Solna för att visa arbetssökande hur man kunde söka jobb.
Denna broschyr använd fortfarande fick jag höra för lite sedan, träffade då hon som ledde vår studiecirkel. Även om man inte får jobbet man söker, kommer man ofta på intervju, för man tycker broschyren är utmärkt!
JAG
har ingen utbildning
har gått 7-årig folkskola
är självlärd
är kvinna
är för gammal
Ja, det är dessa orsaker som jag att jag inte får ett nytt jobb. Att jag har ca 50 års erfarenhet från arbetslivet räknas inte. Min mentor säger lika dant! När jag säger till en arbetslös att jag har en mentor, fråga de var en mentor är och hur man skaffa sig en. Min mentor är en gammal arbetskamrat, som hjälper mig med t ex stavning och glada heja rop. Idéerna kommer jag på själv!
Af skickar ju folk till olika ställen, där man sitter och gör samma saker som hemma eller hos Af. Det kostar pengar för dem. Varför inte ta över detta själva, så man kan ha en egen coach, som kan hjälpa en?
Jag söker knappast några jobb hos en uthyrningsfirma. Jag ingen flackande människa, som springer hit och dit. De vill också ha högskoleutbildade människor, vilket jag då inte är. För något år sedan sökte jag ett jobb på en bemanningsfirma. Jobbet var som klippt och skuren för mig. Jag hade jobbat med exakt samma arbetsuppgifter tidigare. Dessutom kände jag f d personalchefen hos denne arbetsgivare. Jag ringde till henne och jag ringde till den nuvarande och de tyckte jag skulle vara utmärkt på detta jobb. Ringde bemanningsfirman vid ett flertal gånger och de sa bara att jag låg bra till. Jag kom aldrig till någon intervju!
Det är ett fysiskt och psykiskt lidande att gå arbetslös. Jag äter tabletter för att hålla mig uppe, annars hade jag inte klarat en ända dag till. Man försöker spela glad och pigg, trots att det inte alltid är så lätt!
Att få höra att man inte är ensam och det finns de som har det värre, så undrar jag hur de vet det? Jag säger inte allt!
tisdag 21 april 2009
PIRATE BAY
Allt kostar pengar i den här världen. Om vi kostnadsfritt ska få ladda ner musik, varför inte då böcker m m. Stäng igen alla skiv-, bokaffärer o s v. Låt det kosta en liten slant för att ladda ner musik. Då skulle hela den här historien vara avslutad.
I och för sig tycker jag domen var för hård, man kunde uteblivit fängelsestraffet.
Jag ska erkänna att jag är splittrad i det här. Kommer ni ihäg när man spelade in musik på kssettband? Det kan man kan fortfarande, så var är det egentligen för skillnad? Jo, som jag nämnde innan att då kan man ju faktiskt lika gärna få ladda ner mycket annat än bara musik. Okay, vi läser redan tidningar och mycket annat gratis på nätet, men det är en viss skillnad tycker jag, eller, nej! Du skulle lika gärna få betala 5:- för att läsa DB, Expressen eller Afonbladet. Jag är nog skyldig också! Köpte alltid kvällstidningen tidigare, men nu läser jag på nätet.
En krog eller bar får betala stimpengar för att spela musik. Vi begöver inte betala något för att spela hemma. Var är det för skillnad? Är det någon som kan förklara för mig? Jag kommer att grubbla ihjäl mig på detta annars.
Allt kostar pengar i den här världen. Om vi kostnadsfritt ska få ladda ner musik, varför inte då böcker m m. Stäng igen alla skiv-, bokaffärer o s v. Låt det kosta en liten slant för att ladda ner musik. Då skulle hela den här historien vara avslutad.
I och för sig tycker jag domen var för hård, man kunde uteblivit fängelsestraffet.
Jag ska erkänna att jag är splittrad i det här. Kommer ni ihäg när man spelade in musik på kssettband? Det kan man kan fortfarande, så var är det egentligen för skillnad? Jo, som jag nämnde innan att då kan man ju faktiskt lika gärna få ladda ner mycket annat än bara musik. Okay, vi läser redan tidningar och mycket annat gratis på nätet, men det är en viss skillnad tycker jag, eller, nej! Du skulle lika gärna få betala 5:- för att läsa DB, Expressen eller Afonbladet. Jag är nog skyldig också! Köpte alltid kvällstidningen tidigare, men nu läser jag på nätet.
En krog eller bar får betala stimpengar för att spela musik. Vi begöver inte betala något för att spela hemma. Var är det för skillnad? Är det någon som kan förklara för mig? Jag kommer att grubbla ihjäl mig på detta annars.
lördag 18 april 2009
TRANSEXUALSSM
I onsdags var jag på ett möte om Transsexualism.
Tidigare har jag bara träffat en som bytt kön (från man till kvinna). Det skedde här i Sverige och jag
i min vildaste fantasi att alla operationer av detta slag gjordes i vårt land. Jag fick ändra den uppfattningen.
Transsexualism handlar om en identitet Det vill säga, du föds i en annan kropp. Kvinna-man eller man-kvinna. Det måste vara oerhört frustrerande att som barn/ung ha denna känsla att man inte är den man är. Jag kände själv det som barn, men på den tiden var det inget man pratade om.
Så till slut blir man vuxen och känner det mer och mer och till slut efter många besök hos läkare, psykologer som försöker bota en ta man det fulla steget ut till en operation. Men det tar fortfarande lång tid, för det är inte säkert du får göra den här i Sverige.
Jag vill att transsexualism ska uppmärksammas eftersom jag själv ville vara pojke som barn och lekte att jag var det. Så här skrev jag till mamma på mors dag i tidig ålder: ”Jag gratulera dig mor av din flicka som vill vara en pojk från Lisbeth” (syns på stilen att jag inte var gammal). Min syster säger, det hela beror på att mina föräldrar fick tre flickor och pappa som var egen företagare och ville ha en son. Hur ska jag förklar för henne hur fel hon har. En gång försökte jag förklara för en läkare, jag var då 17 år, och hennes kommentar var: ”man blir inte med barn för att man krama en kvinna). Efter den händelsen pratade jag aldrig mer om det förrän jag var 36 år. Jag är född och uppvuxen till kvinna och sådant blev mitt liv.
Ni som läser detta och vill veta mer, ska gå in på: www.li-sam.com.
Tack för ordet!
I onsdags var jag på ett möte om Transsexualism.
Tidigare har jag bara träffat en som bytt kön (från man till kvinna). Det skedde här i Sverige och jag
i min vildaste fantasi att alla operationer av detta slag gjordes i vårt land. Jag fick ändra den uppfattningen.
Transsexualism handlar om en identitet Det vill säga, du föds i en annan kropp. Kvinna-man eller man-kvinna. Det måste vara oerhört frustrerande att som barn/ung ha denna känsla att man inte är den man är. Jag kände själv det som barn, men på den tiden var det inget man pratade om.
Så till slut blir man vuxen och känner det mer och mer och till slut efter många besök hos läkare, psykologer som försöker bota en ta man det fulla steget ut till en operation. Men det tar fortfarande lång tid, för det är inte säkert du får göra den här i Sverige.
Jag vill att transsexualism ska uppmärksammas eftersom jag själv ville vara pojke som barn och lekte att jag var det. Så här skrev jag till mamma på mors dag i tidig ålder: ”Jag gratulera dig mor av din flicka som vill vara en pojk från Lisbeth” (syns på stilen att jag inte var gammal). Min syster säger, det hela beror på att mina föräldrar fick tre flickor och pappa som var egen företagare och ville ha en son. Hur ska jag förklar för henne hur fel hon har. En gång försökte jag förklara för en läkare, jag var då 17 år, och hennes kommentar var: ”man blir inte med barn för att man krama en kvinna). Efter den händelsen pratade jag aldrig mer om det förrän jag var 36 år. Jag är född och uppvuxen till kvinna och sådant blev mitt liv.
Ni som läser detta och vill veta mer, ska gå in på: www.li-sam.com.
Tack för ordet!
tisdag 14 april 2009
ENSAMHET
Så är denna påskhelg slut och vardagen har åter tagit sin början.
För er som jobbar tycker kanske att ledigheten är för kort. Jag har alltid tyckt att helger och speciellt långhelger har varit långsamma och tråkiga. För i tiden åkte jag oftast ner till Borgholm över långhelgerna, men det var på den tiden jag fortfarande hade kompisar där.
Ett tag hade jag mycket gäster hos mig, men jag slutade eftersom jag aldrig blev bjuden tillbaka.
Jag har funderat jätte mycket på det här att vara ensamstående, som jag är. Det verkar som man aldrig bjuder en ensamstående, eller är det bara mig det gäller? Ibland tror jag det är något fel på mig och det är det nog. Jag kanske inte kan uppföra mig bland folk, inte har något att komma med i diskussioner, är för ful. Vad vet jag vad det är för fel, men något måste det vara. Ingen ringer heller och kollar hur man mår i ensamheten.
Min pappa var inne på samma linje. Han ville inte låta mig sköta om företaget, eftersom jag inte skaffat någon man. Även om jag skulle skaffat en driftig affärskvinna, skulle jag inte fått det och då skulle jag inte ens fått ha mitt efternamn kvar. Mina föräldrar tyckte inte jag var intelligent nog för att överta en rörelse jag älskade. Det har skadat mig i mångt och mycket.
Jag har nog alltid varit en ensam varg och drömmare och är det fortfarande.
Jag känner mig för snäll och omtänksam och det har också skadat mig.
Kanske är det detta som gör att jag alltid velat människor gott och inte skada någon. Visst, man kan inte älska alla och det har jag inte gjort heller.
Jag känner mig övergiven
Jag känner mig inte älskad
Jag känner mig inte behövd
Ja, arbetslösheten gör så mycket ont, ont! Jag har inte mer fritid bara för att jag går arbetslös eller inte ha någon familj. Min ekonomiska situation är +0-. Jag ska betala el-, telefonräkningar och andra också på en lön. Som ensamstående får man inga rabatter heller, som ett par eller barnfamilj.
Jag känner mig dum
Jag känner mig ful
Jag känner att jag ingenting är värd
Varför lever jag då? Jo,bakom en husknut någon stans ska jag också finna lyckan, någon som kan älska mig och ge mig trygghet, ro och frid.
Jag har klarat av mitt liv på ett bra sätt och alltid tagit mig ur jobbiga situationer, men inte det jag önskar mest, mina drömmar om ett lyckligare liv.
Så är denna påskhelg slut och vardagen har åter tagit sin början.
För er som jobbar tycker kanske att ledigheten är för kort. Jag har alltid tyckt att helger och speciellt långhelger har varit långsamma och tråkiga. För i tiden åkte jag oftast ner till Borgholm över långhelgerna, men det var på den tiden jag fortfarande hade kompisar där.
Ett tag hade jag mycket gäster hos mig, men jag slutade eftersom jag aldrig blev bjuden tillbaka.
Jag har funderat jätte mycket på det här att vara ensamstående, som jag är. Det verkar som man aldrig bjuder en ensamstående, eller är det bara mig det gäller? Ibland tror jag det är något fel på mig och det är det nog. Jag kanske inte kan uppföra mig bland folk, inte har något att komma med i diskussioner, är för ful. Vad vet jag vad det är för fel, men något måste det vara. Ingen ringer heller och kollar hur man mår i ensamheten.
Min pappa var inne på samma linje. Han ville inte låta mig sköta om företaget, eftersom jag inte skaffat någon man. Även om jag skulle skaffat en driftig affärskvinna, skulle jag inte fått det och då skulle jag inte ens fått ha mitt efternamn kvar. Mina föräldrar tyckte inte jag var intelligent nog för att överta en rörelse jag älskade. Det har skadat mig i mångt och mycket.
Jag har nog alltid varit en ensam varg och drömmare och är det fortfarande.
Jag känner mig för snäll och omtänksam och det har också skadat mig.
Kanske är det detta som gör att jag alltid velat människor gott och inte skada någon. Visst, man kan inte älska alla och det har jag inte gjort heller.
Jag känner mig övergiven
Jag känner mig inte älskad
Jag känner mig inte behövd
Ja, arbetslösheten gör så mycket ont, ont! Jag har inte mer fritid bara för att jag går arbetslös eller inte ha någon familj. Min ekonomiska situation är +0-. Jag ska betala el-, telefonräkningar och andra också på en lön. Som ensamstående får man inga rabatter heller, som ett par eller barnfamilj.
Jag känner mig dum
Jag känner mig ful
Jag känner att jag ingenting är värd
Varför lever jag då? Jo,bakom en husknut någon stans ska jag också finna lyckan, någon som kan älska mig och ge mig trygghet, ro och frid.
Jag har klarat av mitt liv på ett bra sätt och alltid tagit mig ur jobbiga situationer, men inte det jag önskar mest, mina drömmar om ett lyckligare liv.
JAG KÄNNER MIG ENSAM
måndag 13 april 2009
ANNIKA ÖSTBERG
Nu kanske ni undrar varför jag tar upp Annika igen och ni har naturligtvis rätt att göra det. Jag undrar själv också varför jag har ägnat mig så mycket tid åt henne den senaste veckan. Efter mycket om och men har jag kommit underfund med varför.
Jag har levt olycklig i hela mitt liv och om detta kanske jag kommer till någon annan gång.
Av någon anledning har jag alltid tagit personer i försvar, som på ett eller annat sätt har det svårt eller är i knipa.
På något vis känner jag en ”kärlek” eller en stor stark ”ömhet” för Annika. Jag har läst så mycket om henne nu, att det känns som hon är nära inpå mig.
Som jag tidigare skrivit försvarar jag inte brotten hon gjort, men snälla ni, det är 30 år sedan hon begick dem och hon har suttit av 28 år. Tror ni inte hon kan vara en annan människa idag än då?
Ni som säger att hon fortfarande är en mörderska och missbrukare? Då kanske ni säger till mig: ”Hur vet du att hon inte är det?” Nej, det vet jag inte, men hon har aldrig fått chansen att bevisa motsatsen, eller hur?
Hur tror ni det var för lilla Annika att som 11-åring flytta med sin till ett främmande land och en styv pappa? Att bo med en rik styv pappa och gå i en rik skola, kunde ingen engelska. Hon måste ha saknat sina vänner i Sverige. Jag har läst att styv pappan inte hade någon hand om barn och det blev konflikter. Tänk er, hon hamnade då i en ungdomsvårdskola. Var fanns hennes biologiska pappa? Kunde han inte åkt över och hämtat hem henne? Om detta har jag inte läst någon stans.
Hon flyttade till San Francisco med rädsla att bli åter skickad till ungdomsvårdskolan. Det var där hon började med droger och annat skit, hamnade i fel sällskap, men av någon anledning kände hon sig hemma, men så småningom kände hon sig ensam. Hon träffade en man, som blev pappa till hennes barn. Hon var bara 15 år då. Hon började strippa för att försörja sig och hennes son.
Hon träffar en man som i självförsvar ha ihjäl en av Annikas vänner. Han blev friad!
Annika gifter sig och ändra sin livsstil för sin sons skull. Men hon kan inte efter några år undra hur det gick för Chris (han som blev frikänd), utan tog kontakt. Det har hon nog ångrat i hela sitt liv. Han satt då inne för ett mord, som Annika hjälpte tog på sig för att han skulle bli fri.
Annika åkte tillbaka till sin man, som då hade övergett henne och ville ha skilsmässa. Annika beslöt sig att lämna Sven (sonen) till sin pappa, då hon inte ville han skulle få se den misär. Sven hade alltid varit den fasta punkten hos Annika.
Ja, så vet vi alla vad som hände. Morden på en restaurangägare och en polisman. Hennes pojkvän tar livet av sig i fängelset och Annika blir ensam ansvarig för det båda modern. Om jag ska vara helt uppriktig, så tror jag hon känner sorg för detta, både då och nu. Hennes son dog i en bilolycka, vilken måste varit en stor sorg.
Hon har aldrig bett om nåd, bara att bli överförd till ett svensk fängelse.
Hela hennes vistelse har hon arbetat i fängelset, med hundar, som kommnikatör mellan fångar och fång vakter, med att läsa in bokband för blinda m m.
Jag hoppas så innerligt, att när den dagen är redo, hon ska får känna frihet här i Sverige.
Ibland finns det orsaker till varför man blir som man blir. För mig handlade det och fortfarande gör, att ingen lyssnar på mig. Jag behåller allt för mig själv.
Ge nu Annika chansen att bevisa för alla er, som inte tror på henne att hon verkligen har rätt till ett fritt liv.
Jag får sannerligen tillfälle att återkomma i hennes nya liv i Sverige.
LYCKA TILL MIN VÄN!
Nu kanske ni undrar varför jag tar upp Annika igen och ni har naturligtvis rätt att göra det. Jag undrar själv också varför jag har ägnat mig så mycket tid åt henne den senaste veckan. Efter mycket om och men har jag kommit underfund med varför.
Jag har levt olycklig i hela mitt liv och om detta kanske jag kommer till någon annan gång.
Av någon anledning har jag alltid tagit personer i försvar, som på ett eller annat sätt har det svårt eller är i knipa.
På något vis känner jag en ”kärlek” eller en stor stark ”ömhet” för Annika. Jag har läst så mycket om henne nu, att det känns som hon är nära inpå mig.
Som jag tidigare skrivit försvarar jag inte brotten hon gjort, men snälla ni, det är 30 år sedan hon begick dem och hon har suttit av 28 år. Tror ni inte hon kan vara en annan människa idag än då?
Ni som säger att hon fortfarande är en mörderska och missbrukare? Då kanske ni säger till mig: ”Hur vet du att hon inte är det?” Nej, det vet jag inte, men hon har aldrig fått chansen att bevisa motsatsen, eller hur?
Hur tror ni det var för lilla Annika att som 11-åring flytta med sin till ett främmande land och en styv pappa? Att bo med en rik styv pappa och gå i en rik skola, kunde ingen engelska. Hon måste ha saknat sina vänner i Sverige. Jag har läst att styv pappan inte hade någon hand om barn och det blev konflikter. Tänk er, hon hamnade då i en ungdomsvårdskola. Var fanns hennes biologiska pappa? Kunde han inte åkt över och hämtat hem henne? Om detta har jag inte läst någon stans.
Hon flyttade till San Francisco med rädsla att bli åter skickad till ungdomsvårdskolan. Det var där hon började med droger och annat skit, hamnade i fel sällskap, men av någon anledning kände hon sig hemma, men så småningom kände hon sig ensam. Hon träffade en man, som blev pappa till hennes barn. Hon var bara 15 år då. Hon började strippa för att försörja sig och hennes son.
Hon träffar en man som i självförsvar ha ihjäl en av Annikas vänner. Han blev friad!
Annika gifter sig och ändra sin livsstil för sin sons skull. Men hon kan inte efter några år undra hur det gick för Chris (han som blev frikänd), utan tog kontakt. Det har hon nog ångrat i hela sitt liv. Han satt då inne för ett mord, som Annika hjälpte tog på sig för att han skulle bli fri.
Annika åkte tillbaka till sin man, som då hade övergett henne och ville ha skilsmässa. Annika beslöt sig att lämna Sven (sonen) till sin pappa, då hon inte ville han skulle få se den misär. Sven hade alltid varit den fasta punkten hos Annika.
Ja, så vet vi alla vad som hände. Morden på en restaurangägare och en polisman. Hennes pojkvän tar livet av sig i fängelset och Annika blir ensam ansvarig för det båda modern. Om jag ska vara helt uppriktig, så tror jag hon känner sorg för detta, både då och nu. Hennes son dog i en bilolycka, vilken måste varit en stor sorg.
Hon har aldrig bett om nåd, bara att bli överförd till ett svensk fängelse.
Hela hennes vistelse har hon arbetat i fängelset, med hundar, som kommnikatör mellan fångar och fång vakter, med att läsa in bokband för blinda m m.
Jag hoppas så innerligt, att när den dagen är redo, hon ska får känna frihet här i Sverige.
Ibland finns det orsaker till varför man blir som man blir. För mig handlade det och fortfarande gör, att ingen lyssnar på mig. Jag behåller allt för mig själv.
Ge nu Annika chansen att bevisa för alla er, som inte tror på henne att hon verkligen har rätt till ett fritt liv.
Jag får sannerligen tillfälle att återkomma i hennes nya liv i Sverige.
LYCKA TILL MIN VÄN!
onsdag 8 april 2009
VÄLKOMMEN HEM ANNIKA ÖSTBERG
Det första jag hörde i går kväll innan jag somnade var att Annika hade lyft från USA och det första i morse såg jag planet landa på Örebro flygplats Så himla glad är jag!
I går f m satt jag och bloggade om hennes fri släppande från Amerikansk fängelse. Döm om min förvåning vilken besvikelse jag mötte. Så många hatiska människor utifrån vårt avlånga land.
Jag försvarar inte hennes deltagande i de två morden hon är dömd till, men jag försvarar den långa tiden, 28 år, hon suttit för medhjälp till mord. Här i Sverige hade hon varit ute för länge sedan.
Under årens lopp har jag läst så mycket om henne, för att inte tala om igår. Det finns människor där ute, som fått familjemedlemmar brutalt mördade, men de försvarar hennes frigivning.
Hur ska Annika Östberg bemödas av de som anser att hon är en belastning för svenska samhället? Jag betalar gärna (trots arbetslöshet) skatt för henne. Var storsint mot en människa som fick det svårt i USA redan från start. Hon rymde hemifrån och kom i kontakt med missbruk e t c. Det är ingen bortförklaring, men det kan vara det! I det jag hört om henne genom åren är hon en fin människa, stark. t o m fängelsepersonalen i USA har berömt henne. Hon var som en mor för andra fångar, som hade det svårt.
Hur kommer det att gå för henne i det svenska samhället och fängelset. Hag har läst om att i USA får inga fångar ha eller rör vid pengar Hur ska det gå när hon handlar Hinsebergs kiosk eller när hon bli fri? Hon vet ingenting om att shoppa, datorer
e t c.
Jag önskar hon får den frid och ro som hon så väl behöver!
Det första jag hörde i går kväll innan jag somnade var att Annika hade lyft från USA och det första i morse såg jag planet landa på Örebro flygplats Så himla glad är jag!
I går f m satt jag och bloggade om hennes fri släppande från Amerikansk fängelse. Döm om min förvåning vilken besvikelse jag mötte. Så många hatiska människor utifrån vårt avlånga land.
Jag försvarar inte hennes deltagande i de två morden hon är dömd till, men jag försvarar den långa tiden, 28 år, hon suttit för medhjälp till mord. Här i Sverige hade hon varit ute för länge sedan.
Under årens lopp har jag läst så mycket om henne, för att inte tala om igår. Det finns människor där ute, som fått familjemedlemmar brutalt mördade, men de försvarar hennes frigivning.
Hur ska Annika Östberg bemödas av de som anser att hon är en belastning för svenska samhället? Jag betalar gärna (trots arbetslöshet) skatt för henne. Var storsint mot en människa som fick det svårt i USA redan från start. Hon rymde hemifrån och kom i kontakt med missbruk e t c. Det är ingen bortförklaring, men det kan vara det! I det jag hört om henne genom åren är hon en fin människa, stark. t o m fängelsepersonalen i USA har berömt henne. Hon var som en mor för andra fångar, som hade det svårt.
Hur kommer det att gå för henne i det svenska samhället och fängelset. Hag har läst om att i USA får inga fångar ha eller rör vid pengar Hur ska det gå när hon handlar Hinsebergs kiosk eller när hon bli fri? Hon vet ingenting om att shoppa, datorer
e t c.
Jag önskar hon får den frid och ro som hon så väl behöver!
måndag 6 april 2009
ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN
Efter 28 år i Kallifonsk fängelse är nu Annika Östberg fri och förhoppningsvis snart på väg till Sverige.
Jag har följt hennes fall i snart 15 år och kan ställa mig den skara som idag glädje mig enormt.
1981 dömdes hon för delaktighet i två mord, däribland en polisman. Vi vet alla hur USA reagerar i ett polismord. Den mördande polismannens döttrar har ett livslångt hat mot Annika. Ärendet är så känsligt, så varken UD, hennes advokat vill yttra sig. Låt henne komma hem till tryggheten i Sverige först. I USA är man inte så glada när sådana här får för mycket uppmärksamhet. Att man nu i Sverige tar upp detta som en första nyhet, kan försvåra för Annika att komma hem snabbt.
Boken "Sorgfågel" handlar om Annika Östbergs liv, jag ska plocka fram och läsa den igen!
Efter 28 år i Kallifonsk fängelse är nu Annika Östberg fri och förhoppningsvis snart på väg till Sverige.
Jag har följt hennes fall i snart 15 år och kan ställa mig den skara som idag glädje mig enormt.
1981 dömdes hon för delaktighet i två mord, däribland en polisman. Vi vet alla hur USA reagerar i ett polismord. Den mördande polismannens döttrar har ett livslångt hat mot Annika. Ärendet är så känsligt, så varken UD, hennes advokat vill yttra sig. Låt henne komma hem till tryggheten i Sverige först. I USA är man inte så glada när sådana här får för mycket uppmärksamhet. Att man nu i Sverige tar upp detta som en första nyhet, kan försvåra för Annika att komma hem snabbt.
Boken "Sorgfågel" handlar om Annika Östbergs liv, jag ska plocka fram och läsa den igen!
söndag 5 april 2009
SKYLLA PÅ ANDRA
När siffrorna kom igår att moderaterna (och alliansen) var större än socialdemokraterna (de röd-göna), ja då ska Wanja offras och Mona räddas. Kan inte Mona erkänna att hon själv även har misslyckats? Siffrorna i går måste ha slagit ner som en bomb hos socialdemokraterna och nu måste någon ta på sig skulden.
Jag tror inte för en sekund på att siffrorna är p g a Wnaja Lundby-Wedin har dominerat de sista veckorna, som Mona Sahlin sa till Sverige Radio Upplandsnytt. Är det någon som tror på att Wanja kan bygga upp förtroendet för LO igen, som Mona vill?
Fortsättningen blir väldigt spännande att följa!
När siffrorna kom igår att moderaterna (och alliansen) var större än socialdemokraterna (de röd-göna), ja då ska Wanja offras och Mona räddas. Kan inte Mona erkänna att hon själv även har misslyckats? Siffrorna i går måste ha slagit ner som en bomb hos socialdemokraterna och nu måste någon ta på sig skulden.
Jag tror inte för en sekund på att siffrorna är p g a Wnaja Lundby-Wedin har dominerat de sista veckorna, som Mona Sahlin sa till Sverige Radio Upplandsnytt. Är det någon som tror på att Wanja kan bygga upp förtroendet för LO igen, som Mona vill?
Fortsättningen blir väldigt spännande att följa!
torsdag 2 april 2009
KÖNSNEUTRALA ÄKTENSKAP
Nu får HBT-personer äntligen ingå äktenskap! Jag var på debatten igår på riksdagen och här kommer kommer lite från det.
Jag förstår inte KD varför de är så rädda för att 2 personer från samma kön ska få ingå äktenskap? Det verkar som om de är rädda för att ordet äktenskap svartmålas på något vis. Civiläktenskap är helt Okay för dem, men inte bara äktenskap. Yvonne Andersson från KD försvarade äktenskapbegreppet med näbbar och klo. Jag tycker det verkar konstigt, att två personer som älskar varandra inte får ingå äktenskap? Jo, men det får de ju, bara om du är kvinna och man och inte kvinna+kvinna eller man+man. Cecilia Wikström, FP, som själv är prästvigd tycker inte att äktenskapet är en teologisk fråga, vilket fick många KD-riksdagsledcarmöte att vänta och riva sig in sina stolar.
Var och en ska naturligtvis få ha sin egen uppfattning och respekteras. KD mot de övriga 6 partierna i riksdagen.
Helena Bargholtz, FP, ställe en bra fråga: Är jag och min man inte gifta?, för vi gifte oss borgerligt KD var de parti som var flitigast i debatten, men så måste de ju försvara sig hela tiden. Eva Johansson, KD, menar på att de som stödjer könsneutrala äktenskap är en avgrund i synen på äktenskap.
Barbro Westerholm var bland de sista som talade. Hon gjorde en historisk återblick.
Hon menade också att det vars mycket mer att göra, bla dikrimineringslagstiftning.
Det historiska beslutet vannmed 261 JA röster. Av allianspartierna var det bara folkpartiet, som alla röstade JA. Bland de röd-grön var det miljöpartiet och vänstern som röstade JA. En KD-ledamot avstod!
Det var mäktigt att vara med vid röstningen. Riksdagsledmöterna reste sig upp och applåderade Vi på läktaren, gjorde det inte men nog klappades det händer alltid och talmannen sa inte ifrån!
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att få vara med vid detta tillfälle och vara plats.
Efteråt bjöd Folkpartiet på champagne utanför riksdagen.
Nu får HBT-personer äntligen ingå äktenskap! Jag var på debatten igår på riksdagen och här kommer kommer lite från det.
Jag förstår inte KD varför de är så rädda för att 2 personer från samma kön ska få ingå äktenskap? Det verkar som om de är rädda för att ordet äktenskap svartmålas på något vis. Civiläktenskap är helt Okay för dem, men inte bara äktenskap. Yvonne Andersson från KD försvarade äktenskapbegreppet med näbbar och klo. Jag tycker det verkar konstigt, att två personer som älskar varandra inte får ingå äktenskap? Jo, men det får de ju, bara om du är kvinna och man och inte kvinna+kvinna eller man+man. Cecilia Wikström, FP, som själv är prästvigd tycker inte att äktenskapet är en teologisk fråga, vilket fick många KD-riksdagsledcarmöte att vänta och riva sig in sina stolar.
Var och en ska naturligtvis få ha sin egen uppfattning och respekteras. KD mot de övriga 6 partierna i riksdagen.
Helena Bargholtz, FP, ställe en bra fråga: Är jag och min man inte gifta?, för vi gifte oss borgerligt KD var de parti som var flitigast i debatten, men så måste de ju försvara sig hela tiden. Eva Johansson, KD, menar på att de som stödjer könsneutrala äktenskap är en avgrund i synen på äktenskap.
Barbro Westerholm var bland de sista som talade. Hon gjorde en historisk återblick.
Hon menade också att det vars mycket mer att göra, bla dikrimineringslagstiftning.
Det historiska beslutet vannmed 261 JA röster. Av allianspartierna var det bara folkpartiet, som alla röstade JA. Bland de röd-grön var det miljöpartiet och vänstern som röstade JA. En KD-ledamot avstod!
Det var mäktigt att vara med vid röstningen. Riksdagsledmöterna reste sig upp och applåderade Vi på läktaren, gjorde det inte men nog klappades det händer alltid och talmannen sa inte ifrån!
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att få vara med vid detta tillfälle och vara plats.
Efteråt bjöd Folkpartiet på champagne utanför riksdagen.
A-KASSAN TILLÅTER INTE BLOGGANDE
En person från Småland kan förlora sin A-kassa p g a sitt bloggande. det låter mycket underligt säger en person från A-kassornas samarbetsorganisation. Det är ju som att skriva dagbok, så kanske jag ska sluta upp med att blogga och skriva dagbok på min hemsida: www.stellalisbeth.se.
En person från Småland kan förlora sin A-kassa p g a sitt bloggande. det låter mycket underligt säger en person från A-kassornas samarbetsorganisation. Det är ju som att skriva dagbok, så kanske jag ska sluta upp med att blogga och skriva dagbok på min hemsida: www.stellalisbeth.se.
tisdag 31 mars 2009
Vågar man äta kyckling??????
Nu har det hänt igen! En familj i Smygehamn och denna gång i färsk kyckling. Familjen hade inte brytt sig så mycket om inte det varit flera larm av glasbitar. Kronfågel säger att det inte kan hamna glasbitar i kycklingarna av misstag och därför tror man det är sabotage. Tidigare glasitar har bara hittats i fryst kyckling, men nu även i färsk.
Glasfynd har även har även hittats i Danmark och Tyskland. Polisen arbetar med fallen som separata.
Kronfågel har återkallat djupt kyckling - hur gör man nu med den färska? Jag vägrar i alla fall inte äta mer kyckling!
Nu har det hänt igen! En familj i Smygehamn och denna gång i färsk kyckling. Familjen hade inte brytt sig så mycket om inte det varit flera larm av glasbitar. Kronfågel säger att det inte kan hamna glasbitar i kycklingarna av misstag och därför tror man det är sabotage. Tidigare glasitar har bara hittats i fryst kyckling, men nu även i färsk.
Glasfynd har även har även hittats i Danmark och Tyskland. Polisen arbetar med fallen som separata.
Kronfågel har återkallat djupt kyckling - hur gör man nu med den färska? Jag vägrar i alla fall inte äta mer kyckling!
söndag 29 mars 2009
För er som är intresserade av HBT-frågor
Idag har det kommit två pressmeddelande från RFSL om glädjande nyheter för Jönköping och Sörmland.
En HBT-certifierad vårdcentral av RGSL kommer till Jönkping. Jönköpings län fick år 2006 sämst poäng av en undersökning som RFSL genomförde. Under ca ett år har personalen på Rosenlunds vårdcentral utbildats av RFSL för att bl a kunna bemöta HBT-personer. Rosenlunds vårdcentral är den första och den andra vårdcentralen och den första utanför Stockholm. Det är bara att gratulera!
Nu ska Sörmland bliu mer HBT-vänligt.Under ett år har en arbetsgrupp arbetat fram och landstingövergripande HBT-policy. en plan för utbildning av personal samt verka för att sprida information om arbetet. HBT-perspektivet glöms ofta bort i landstingen i Sverige. Idag tillsattes i Sörmland en arbetsgrupp som ska leda arbetet med att göra Sörmland mer HBT-vänlig.
Jag kan bara hoppas detta kommer att genomföras i alla landsting i Sverige.
Idag har det kommit två pressmeddelande från RFSL om glädjande nyheter för Jönköping och Sörmland.
En HBT-certifierad vårdcentral av RGSL kommer till Jönkping. Jönköpings län fick år 2006 sämst poäng av en undersökning som RFSL genomförde. Under ca ett år har personalen på Rosenlunds vårdcentral utbildats av RFSL för att bl a kunna bemöta HBT-personer. Rosenlunds vårdcentral är den första och den andra vårdcentralen och den första utanför Stockholm. Det är bara att gratulera!
Nu ska Sörmland bliu mer HBT-vänligt.Under ett år har en arbetsgrupp arbetat fram och landstingövergripande HBT-policy. en plan för utbildning av personal samt verka för att sprida information om arbetet. HBT-perspektivet glöms ofta bort i landstingen i Sverige. Idag tillsattes i Sörmland en arbetsgrupp som ska leda arbetet med att göra Sörmland mer HBT-vänlig.
Jag kan bara hoppas detta kommer att genomföras i alla landsting i Sverige.
lördag 28 mars 2009
"Att glömma och förlåta"
Jag vet inte om alla har lika lätt att glömma och förlåta", som jag har? Visst, jag förnekar inte att jag kan tänka på något orätt jag varit med om, men det är inte så att jag tänker på den händelsen 15-20 år efteråt.
Jag tänker på Mattias Flink som nu suttit av 15 år av sitt livstidsdömda straff för morden och mordförsöken i Falun. Jag förnekar absolut inte händelsen! Den var grym, fruktansvärt grym.
Flink vill nu ha sitt straff tidsbestämt. Kan en brottsling, massmördare någonsin bli en bättre människa? Ja, jag tror det! Enligt kriminalvården är det låg risk för återfall för Mattias Flink. låt honom komma ut om några år och han får leva ett normalt liv. Är jag för snäll nu? Såg intervjun med honom i TV4 och jag tycker den var väldigt stark. En av de anhöriga tyckte lika dant och började tänka om. Det var strongt gjort. Som sagt, jag försvara inte inte hans illdåd, men jag tycker alla människor har rätt till en andra chans. Okay, jag vet att det finns flera fall av brottslingar som kommit ut och gjort brott igen samma dag, så man kan självklart inte dra alla över en kam.
Jag tänker på en annan person som suttit i fängelse i över 25 år. Annika Östberg!
Pojkvännen dödade två personer, däribland en polisman. Annika var med vid tillfället och det försvarar naturligtvis inte hennes medverkan. Innan domen togs upp två år senare hann pojkvännen ta sitt liv och Annika Östberg dömdes för medverkan till mord. Ja, det är ju rätt, men att hon dömdes till 25 till livstid? I USA är det tydligen så att offrens anhörigas röster hjälper till att Annika inte får tidsbestäm straff och får sitta av dem i Sverige. Polismannens barn anser att hon inte förbättras ett dugg och ska ruttna och dö i fängelset. Stackars människa!
Jag vet inte om alla har lika lätt att glömma och förlåta", som jag har? Visst, jag förnekar inte att jag kan tänka på något orätt jag varit med om, men det är inte så att jag tänker på den händelsen 15-20 år efteråt.
Jag tänker på Mattias Flink som nu suttit av 15 år av sitt livstidsdömda straff för morden och mordförsöken i Falun. Jag förnekar absolut inte händelsen! Den var grym, fruktansvärt grym.
Flink vill nu ha sitt straff tidsbestämt. Kan en brottsling, massmördare någonsin bli en bättre människa? Ja, jag tror det! Enligt kriminalvården är det låg risk för återfall för Mattias Flink. låt honom komma ut om några år och han får leva ett normalt liv. Är jag för snäll nu? Såg intervjun med honom i TV4 och jag tycker den var väldigt stark. En av de anhöriga tyckte lika dant och började tänka om. Det var strongt gjort. Som sagt, jag försvara inte inte hans illdåd, men jag tycker alla människor har rätt till en andra chans. Okay, jag vet att det finns flera fall av brottslingar som kommit ut och gjort brott igen samma dag, så man kan självklart inte dra alla över en kam.
Jag tänker på en annan person som suttit i fängelse i över 25 år. Annika Östberg!
Pojkvännen dödade två personer, däribland en polisman. Annika var med vid tillfället och det försvarar naturligtvis inte hennes medverkan. Innan domen togs upp två år senare hann pojkvännen ta sitt liv och Annika Östberg dömdes för medverkan till mord. Ja, det är ju rätt, men att hon dömdes till 25 till livstid? I USA är det tydligen så att offrens anhörigas röster hjälper till att Annika inte får tidsbestäm straff och får sitta av dem i Sverige. Polismannens barn anser att hon inte förbättras ett dugg och ska ruttna och dö i fängelset. Stackars människa!
fredag 27 mars 2009
Akta dig för att anmäla en dömd brottsling
Nu måste en polisman betala skadestånd till en dömd pedofil. Han upptäckte att en man som startat en utbildning för ungdomar med särskilda behov var en dömd pedofil.
För detta fick han miljontalskronor av arvfondsdelegatation.
Han ringde regeringskansliet och berättade historien. Bidraget stoppades efter detta.
Vad fick han för tack? Jo, han blev sjlv dömd för förtal och förolämpning. Fick dagsböter och skadestånd till pedofilen.
Jag tycker detta är sjukt, han ville ju bara göra uppmärksamhet på vad som var på gång! Jag har svårt att tänka mig att det var förtal eller förolämning.
Försök inte blanda dig i en pågående misshandel, då blir du misshandlad själv och gärningsmannen blir friad. Det fanns flera vittnen, som kunde peka ut den misstänkte, men åtalet ogillades. Vart är vi på väg?
Nu lämnar Wanja Lundby-Wedin en del av sina uppdrag. Fast hon behåller alla dem som ger pengar. Jag kan inte förstå hur man kan ha en 30 tal uppdrag och samtidigt vara LO-bas. När sköter hon den biten?
Nu måste en polisman betala skadestånd till en dömd pedofil. Han upptäckte att en man som startat en utbildning för ungdomar med särskilda behov var en dömd pedofil.
För detta fick han miljontalskronor av arvfondsdelegatation.
Han ringde regeringskansliet och berättade historien. Bidraget stoppades efter detta.
Vad fick han för tack? Jo, han blev sjlv dömd för förtal och förolämpning. Fick dagsböter och skadestånd till pedofilen.
Jag tycker detta är sjukt, han ville ju bara göra uppmärksamhet på vad som var på gång! Jag har svårt att tänka mig att det var förtal eller förolämning.
Försök inte blanda dig i en pågående misshandel, då blir du misshandlad själv och gärningsmannen blir friad. Det fanns flera vittnen, som kunde peka ut den misstänkte, men åtalet ogillades. Vart är vi på väg?
Nu lämnar Wanja Lundby-Wedin en del av sina uppdrag. Fast hon behåller alla dem som ger pengar. Jag kan inte förstå hur man kan ha en 30 tal uppdrag och samtidigt vara LO-bas. När sköter hon den biten?
torsdag 26 mars 2009
Presentation av mig och lite om Dawid Isaak.
Vad jag kommer att använd denna bloggen till har jag inte riktigt bestämt mig för. Lite av varje förmodligen, politik, lite om mina åsikter i andra frågor och om mig själv.
Idag tänkte jag ta upp fallet Dawid Isaak. Ambassadören här i Sverige struntar i om EU inte skicka något bistånd, utan säger att han kommer att bli frisläppt när den dagen kommer. ska han dö innan? Carl Bildt har fortfarande inte kommenterat något i fallet, men är glad för att han nu i alla fall tagit intryck av debatten. 55 ledamöter i riksdagen har varken svarat eller skrivit på uppropet för Isaak. Hur mår Dawid nu? det var länge sedan det skrev något om det, så jag hoppas verkligen han är på bättringsvägen.
Till sist: är det vår eller fortfarande vinter?
Vad jag kommer att använd denna bloggen till har jag inte riktigt bestämt mig för. Lite av varje förmodligen, politik, lite om mina åsikter i andra frågor och om mig själv.
Idag tänkte jag ta upp fallet Dawid Isaak. Ambassadören här i Sverige struntar i om EU inte skicka något bistånd, utan säger att han kommer att bli frisläppt när den dagen kommer. ska han dö innan? Carl Bildt har fortfarande inte kommenterat något i fallet, men är glad för att han nu i alla fall tagit intryck av debatten. 55 ledamöter i riksdagen har varken svarat eller skrivit på uppropet för Isaak. Hur mår Dawid nu? det var länge sedan det skrev något om det, så jag hoppas verkligen han är på bättringsvägen.
Till sist: är det vår eller fortfarande vinter?
onsdag 25 mars 2009
Nu har man avslöjad att man har godkänt pension på 50 milj och Wanja fick mest!
Wanja Lundby-Wedin, är det inte dags att avgå nu? Din närvaro och dina bortförklaringar. Hon har varken sett, hört eller förstått något. Detta är mig veterligen Sveriges största företag vi pratar om. Förre LO-basen Stig Malm har varit med om något liknande och avgick, så varför inte du Wanja? Ditt förtroende är missbrukat. Visst jag förstår att du vill kämpa, men kämpa inte för länge, för då kanske all tillit till LO försvinnet helt och hållet.
Wanja Lundby-Wedin, är det inte dags att avgå nu? Din närvaro och dina bortförklaringar. Hon har varken sett, hört eller förstått något. Detta är mig veterligen Sveriges största företag vi pratar om. Förre LO-basen Stig Malm har varit med om något liknande och avgick, så varför inte du Wanja? Ditt förtroende är missbrukat. Visst jag förstår att du vill kämpa, men kämpa inte för länge, för då kanske all tillit till LO försvinnet helt och hållet.
tisdag 24 mars 2009
Nu är jag tillbaka här igen!
Vad håller LO:s ordförande på med? Skyller ifrån sig, att hon är lurad. Hon måste väl i alla fall varit med i diskussionerna, eller som Expressen skriver sov hon på alla möterna. Hur ska hon klara av ett 1-maj tal i år?
I dagsläge med ekonomikrisen, borde alla företag, små som stora måste tänka först innan man delar ut bonsuar eller höjer löner. Sänk era löner istället och vara med och rädda krisen!
Vad håller LO:s ordförande på med? Skyller ifrån sig, att hon är lurad. Hon måste väl i alla fall varit med i diskussionerna, eller som Expressen skriver sov hon på alla möterna. Hur ska hon klara av ett 1-maj tal i år?
I dagsläge med ekonomikrisen, borde alla företag, små som stora måste tänka först innan man delar ut bonsuar eller höjer löner. Sänk era löner istället och vara med och rädda krisen!
tisdag 24 februari 2009
fredag 6 februari 2009
Efter vårt styrelse igår var vi några som stod utanför och diskuterade lite politik, vad annars? Vi kom in på kärnkraften. Jag berättade att när vi skulle rösta om den, var jag väldigt osäker, Ville rösta både ja och nej. Jag frågade min pappa till råds och han svarade så här: "Vi måste ha kärnkraft, jag måste ha kärnkraft och el till min fabrik. Inte bara jag utan alla företagare". Jag la min röst på JA. Marianne hade samma erfarenheten, hon var också osäker och frågade sin pappa. Han sa "Här i Sverige kan vi ta hand om avfallet och förvara det. Inget land är så säker som Sverige". Det avgjorde hennes val, som blev en JA-röst.
torsdag 5 februari 2009
Jaha, så har då Centerns bestämt sig att kärnkraften ska vara kvar. Läste på Expressen hemsidda tre fågor till sina läsare. Vill du att kärnkraften ska:
Vara kvar: 75% Ja
Avvecklas: 18%
Bra som det är: 8%
Detta visar vad svensk folket vill = JA, vi ska ha kvar kärnkraften. Först, först då vi har är klart och färdigt alternativ till kärnkraften är vi beredda att byta.
onsdag 4 februari 2009
Mitt första inlägg
Nu när jag skaffat en hemsida klan det vara kul att börja blogga. Vad allt kommer att handla om vet jag inte, men det ger sig nog efter en tid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
